PRA

PRA är förkortning av Progressiv Retinal Atrofi, dvs fortskridande förtvining av näthinnan. Sjukdomen, som finns hos många olika hundraser, är ärftlig och resulterar i att hunden långsamt helt eller delvis tappar synen.

Ögats uppbyggnad:

Näthinnan sitter längst bak på insidan av ögat, och innehåller speciella celler som kallas sinnesceller. Dessa celler absorberar ljuset som fokuseras på dem genom ögats lins, och konverterar detta ljus genom en serie av kemiska reaktioner till elektriska nervsignaler. Nervsignalerna från näthinnan sänds genom synnerven till hjärnan, där de tolkas som bilder. Näthinnans sinnesceller delas in i stavar, som ger förmågan att uppfatta svagt ljus och se i mörker, samt tappar, som möjliggör synförmåga i dagsljus och förmåga att urskilja olika färger.

Sjukdomsförloppet:

PRA påverkar vanligen tapparna i första stadiet, och stavarna i senare stadier av sjukdomen. I sjukdomens tidigare stadier, blir den påverkade hunden nattblind. Den tappar förmågan att justera sin synförmåga till dunkelt ljus. Detta märks bl a genom att hunden vid gång i svag belysning stöter i saker och ting, samt att hunden kan börja känna sig otrygg när den är ensam i mörker. Därefter försämras även hundens synförmåga även i dagsljus.

Allt eftersom synförmågan försämras, anpassar sig hunden till sitt handikapp förutsatt att omgivningen inte förändras och att den inte ställs inför situationer som kräver bra syn. Samtidigt som försämringen sker blir pupillerna allt mer utvidgade, vilket förorsakar en märkbar glans i hundens ögon samt att linserna i ögonen blir dunkla och ogenomskinliga, vilket resulterar i grå starr (s k katarakt).

Man kan med instrument också se en minskning i diametern och förgreningsmönstret av näthinnans blodkärl, samt en krympning av synnervens huvud. När väl dessa förändringar uppträder hos hunden, finns dock vanligen redan signifikanta tecken på bristande synförmåga.

Framtidsutsikter:

De flesta hundar med PRA blir så småningom helt eller delvis blinda. Äldre och erfarna hundar med ett välutvecklat minne, hörsel- och luktsinne kan dock i trygg och oföränderlig miljö leva ett gott liv som helt eller delvis blind. Eftersom drabbade hundar ofta utvecklar sjukdomen väldigt långsamt, och är något till åren komna när synen börjar försvinna, märker inte alltid hundägaren att hunden ser dåligt. Man tror att det är åldern som tar ut sin rätt.

Hur får hunden PRA?

PRA är en ärftlig recessiv sjukdom, vilket innebär att båda föräldrarna måste vara antingen anlagsbärare eller sjuka för att sjukdomen skall uppkomma hos avkomman. Även, då en sjuk hund har två kopior av den defekta genen, är all dess avkomma minst anlagsbärare.

Hur upptäcker man PRA?

PRA diagnostiseras vanligen genom s k ögonlysning. Ögonlysning innebär att veterinären, efter utvidgning av hundens pupiller med hjälp av ögondroppar, tittar in i ögonen med hjälp av ett instrument. Ögonlysning görs endast av särskilt utbildade veterinärer, och när hunden har uppnått minst ett års ålder. En ögonlysning visar endast att hunden ej har PRA för tillfället. Hunden kan mycket väl komma att utveckla PRA senare i livet, eller vara anlagsbärare av sjukdomen utan att själv vara sjuk.

Eftersom ett friskhetsintyg avseende PRA endast gäller i ett år, bör en avelshund ögonlysas flera gånger under sitt liv och helst i samband med /före parning.

Man kan även undersöka ögonen med elektroretinografi, ERG. Detta är en dyrare elektrisk mätning av näthinnefunktionen, som kräver att hunden är nersövd.

Ett normalt ERG utesluter med stor sannolikhet att hunden har PRA eller kommer få det senare i livet. Det utesluter dock inte att hunden är anlagsbärare av PRA, eller kommer drabbas av framtida katarakter. Hunden bör vara minst 18 månader vid ERG-undersökningen för att resultatet ska kunna användas i samband med registreringen hos SKK.

Åtgärdsprogram:

Man kan inte behandla PRA. För att begränsa risken för att få en hund som lider av PRA har Svenska Kennelklubben (SKK) infört ett genetiskt hälsoprogram avseende ögonundersökningar. Detta innebär att alla ögonlysningsresultat registreras centralt av SKK.

Eftersom sjukdomen är progressiv, dvs utvecklas med tiden, bör man vänta till hundarna i vart fall är i tvåårsåldern innan de går i avel.

När du köper en valp skall du alltid be uppfödaren att få se de senaste resultaten på tikens / hanens hälsokontroller. Även om det inte är några garantier så ökar dock sannolikheten att din valp får ett friskt och bra liv.