Rasstandard

Nedan kan du läsa rasstandarden avseende rasen Bichon Havanais:

FCI nr 250 , originalstandard


1996-12-10 FCI – STANDARD: 1996-12-10; franska SKK:s
STANDARDKOMMITTÉ : 1997-11-25 URSPRUNGSLAND/ Medelhavsregionen;
sedermera utvecklad på Cuba. HEMLAND: FCI ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Sällskapshund. FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 9, sektion 1.

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Rasen härstammar från medelhavsregionen där den varit spridd längs Italiens och
Spaniens kuster. Man tror att denna ras kom till Cuba för länge sedan, med
italienska sjökaptener på långfärd. Av misstag har hundarnas vanligaste färg,
havanna (färg som brun-röd tobak), givit upphov till legenden att rasen skulle
härstamma från staden Havanna, Cubas huvudstad. Händelse- utvecklingen har
lett till att rasens gamla blodslinjer helt har försvunnit på Cuba. Rasen har
bevarats genom att enstaka rasföreträdare har smugglats ut från Cuba till USA.

HELHETSINTRYCK
Bichon havanais skall vara en liten, energisk hund. Den skall vara lågbent, med
lång, riklig, mjuk och helst vågig päls. Rörelserna skall vara livliga och spänstiga.

VIKTIGA MÅTT- FÖRHÅLLANDEN: 
Nospartiet skall vara lika långt som avståndet mellan stop och nackknöl.
Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd (mätt från skuldra/överarmsled till
sittbensknölen) skall vara 3 : 4.

UPPFÖRANDE/ KARAKTÄR:
Rasen är synnerligen uppmärksam, vilket gör den lätt att träna den till vaksamhet.
Till sättet är Bichon havanais tillgiven och av naturen gladlynt, vänlig, charmig,
munter och något av en clown. Bichon havanais tycker om barn och kan leka
outtröttligt med dem.

HUVUD:
Medellångt. Förhållandet mellan huvudets längd och avståndet manke/svansrot
skall vara  3 : 7.
Skallparti: Skallen skall vara bred och flat, eller mycket lätt välvd. Framtill skall
skallpartiet var lätt upphöjt. Ovanifrån sett skall det var avrundat baktill, men
nästan tvärt och kantigt på de tre andra sidorna.
Stop: Stopet skall vara måttligt markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart.
Nosparti: Nospartiet skall gradvis smalna av mot nostryffeln, men får varken vara
snipigt eller tvärt avhugget.
Läppar: Läpparna skall vara tunna, torra och strama.
Käkar/tänder: Saxbett. Ett fulltandat bett är önskvärt. Avsaknad av P1:or och
M3:or tolereras.
Kinder: Kinderna skall vara mycket flata, inte framträdande.
Ögon: Ögonen skall vara ganska stora, mandelformade och så mörkt bruna som
möjligt. Uttrycket skall vara vänligt. Ögonkanterna skall vara mörkbruna eller
svarta.
Öron: Öronen skall vara relativt högt ansatta, och hänga utmed kinderna, varvid
ett mjukt veck bildas, som lyfter öronen lätt. Öronlapparnas nederdelar skall vara
svagt spetsiga. Öronen skall
vara täckta med lång, fransig päls. Öronen skall varken bäras som väderkvarnsvingar
eller klistrade mot kinderna.
Hals: Halsen skall vara medellång

KROPP:
Kroppslängden skall vara något större än mankhöjden.
Rygglinje: Överlinjen skall vara rak.
Ländparti: Ländryggen skall vara lätt välvd.
Kors: Korset skall vara tydligt sluttande.
Bröstkorg: Revbenen skall vara väl välvda.
Underlinje: Buken skall vara tydligt uppdragen.
Svans: Svansen skall bäras uppåtböjd och antingen ha formen av en kräkla, eller,
vilket är mest önskvärt, vara upprullad över ryggen. Den skall vara
försedd med en fana av lång silkeslen päls.

EXTREMITETER:
Framställ: Frambenen skall vara raka och parallella. De skall vara torra med god
benstomme. Avståndet mellan mark och armbåge skall inte var större än avståndet
mellan armbåge och manke.
Tassar: Tassarna skall vara en aning långsträckta till formen. De skall vara små
och kompakta.
Bakställ: Bakbenen skall ha god benstomme. Vinklingen skall vara måttlig.
Tassar: Baktassar, se framtassar.
Rörelser: Bichon havanais har lätta och spänstiga rörelser som är tämligen
frapperande och som understryker rasens muntra kynne.
Rörelserna skall vara fria och parallella.

PÄLS:
Pälsstruktur: Den ulliga underhullen skall var föga utvecklad. Ofta saknas den
helt. Täckhåret skall vara mycket långt (12-18 cm hos den vuxna hunden), mjukt,
slätt eller vågigt. Det kan bilda lockiga slingor. All slags frisering, eller klippning
för att jämna till pälslängden, eller trimning av något slag, är förbjudet.
Undantag:
ansning av pälsen på tassarna är tillåtet. Likaså tillåts viss avkortning av pälsen i
pannan, så att inte ögonen skyms, och pälsen på nospartiet får också putsas på
motsvarande sätt. Det är dock önskvärt att man låter pälsen vara i sitt naturliga
skick.

Pälsfärg: Det finns två färgvarianter:
1) I sällsynta fall enfärgat rent vitt, eller fawn i all dess nyanser, från ljus fawn till
havannafärgat (färg som brun-röd tobak); pälsen får även ha fläckar i dessa
färger; lätt svärtade hårtoppar är tillåtet.
2) Pälsfärg och fläckar i färger som tillåt under 1) ovan ( vitt, ljus fawn till
havannafärgat) med svarta fläckar; svart pälsfärg

STORLEK/VIKT:
Mankhöjd:Från 23 till 27 cm. Tillåten avvikelse: från 21 till 29 cm.

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till
graden av avvikelse.

ALLVARLIGA FEL: 

-Avsaknad av typ i helhetsintrycket.
-Tvärt avhugget eller snipigt nosparti; nosparti
vars längd inte är densamma som skallpartiets
-Rovfågelsögon; alltför djupt liggande eller utstående ögon;
dåligt pigmenterade ögonkanter.
-För kort eller för lång kropp.
-Fransyskt ställda framben.
-Deformerade tassar.
-Rak svans, svans som inte bärs uppåtböjd.
-Grov päls; inte tillräckligt riklig päls; kort päls – utom hos
valpar; friserad päls.

DISKVALIFICERANDE FEL:
-Över- eller underbett
-Dåligt pigmenterad nostryffel
-Ektropion eller entropion; avpigmenterade ögonkanter
-Mankhöjd som överstiger eller understiger den i standarden angivna.

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna var fullt utvecklade och normalt
belägna i pungen.

På Svenska Kennelklubben kan du få mer information om rasstandard och annat.