Linjär rangordning

Sociala grupper kan vara organiserade på olika sätt,
det mest kända är dock den linjära rangordningen som
har visat sig vara vanlig hos många grupplevande djurarter.


Den linjära rangordningen innebär ett dominansförhållande
som kan liknas en stege, överst finns alphadjuret
som dominerar över alla andra, under detta djur står ett som
dominerar alla utom alpha djuret osv.
Det djur som står längst ner på rangskalan kallas oftast för ”hackkyckling”!
Det är vanligt att honor och hanar har separata rangordningar
– detta gäller könsmogna djur.
Valpar och unghundar brukar ha en egen rangordning.

Det ursprungliga paret i en djurflock är i allmänhet
alfadjur – det händer att alphahanen
slutar att para sig med tiken och att en lägre stående hane istället
gör det, alphahanen är dock fortfarande dominant och
ledare för flockens aktiviteter.

När bestäms hundens rang?
Valpens sociala ställning bestäms redan under kullsyskonens
”kamplekar”, som börjar
vis c:a 3 veckors ålder. Det är viktigt att
känna till denna tendens hos hunden att den redan
som mycket ung kämpar om rangställningar.
Om man låter valpen som är framåt och tuff vinna kamplekar
för ofta kan det senare vara svårt att få den att
acceptera att husse o matte är de nya alphaledarna i den nya flocken.

Flockledaren
I en djurflocks normala liv är ledarskapet en viktig
funktion, varje enskilt djur kan ju inte bestämma
när man ska jaga, vila, äta utan någon måste ta
initiativet om hela flocken ska kunna fungera. Oftast är alphahanen
flockledare men det kan också hända att det är alphatiken.
Flockledaren är inte bara den som styr och riktar andras beteende
åt ett visst håll den har även en vaktande/försvarande funktion.
Alphadjuret jagar även bort andra farliga djur för att skydda
flockens valpar mot fara.
Denna försvarsfunktion kan man få problem med om man har
flera hundar även om husse och matte är flockledare har hundarna en rangordning
sinsemellan. Om den dominanta hunden ev. är rädd eller aggressiv mot andra
hundar känner den ”trycket” att försvara gruppen vilket kan leda till att de
andra hundarna som är underordnade hindras från att träffa andra hundar vilket
kan leda till att de reagerar på ett inte önskvärt sätt den dag dom träffar en
främmande hund. I flocken är det dessutom så att de underlägsna
hundarna har en tendens att ”härma” och ta efter ledaren.!
Det bästa sättet för att försöka undvika att detta sker är att ta promenader alt annat utan
att den dominanta hunden är med ”styr”.

Status
Flockmedlemmens hela beteende går ut på att behålla eller
höja rangen i flocken. Flocken kan ändras om den förlorar en
medlem eller om en främling ansluts. Varje vuxen hund har en ständig tendens
att bredda sin sociala frihet på andras bekostnad, därför är den alltid
observant på vad som händer och vilka konflikter som uppstår.

Ett bråk om rang involverar inte endast de som strider utan det är en angelägenhet för hela flocken.
Den som snabbt kan ta initiativ och förmågan att anpassa sig till
förändringen har en mycket större fördel än de andra medlemmarna.

Vad händer då med den som förlorat rangstriden?
Ja den brukar sjunka flera pinnar på stegen då de närmaste
underlägsna passar på att trycka ner honom när han är försvagad
efter striden. Det kan i vissa fall bli en sk gruppattack mot förloraren
där hela flocken deltar.
Om man har en hård hund bör man vara observant på hans/hennes statuskrävande t.ex.
När man får barn, skaffar en till hund eller om matte/husse blir sjuka.
Hunden är inte elak när den kanske börjar visa aggressivitet mot familjemedlemmen
utan följer bara den nedärvda tendensen att sträva högre i rangordningen nu
när flocken har ändrats: en pinne högre på stegen!

Det är då viktigt att man på olika sätt hävdar sin dominans vid sådana tillfällen –
enklast och i allmänhet genom att gå med resta öron och hög svansföring!

Rang
Hundars strävan efter en högre rang är medfödd och därför är
det viktigt att man inte låter den vinna allvarliga
kamplekar med familjemedlemmar. Likt alphahanen bör man
inte i första hand hävda sin dominans genom aggression genom att skrika eller slå hunden
utan genom att ta initiativ till kontakt, till lekar osv.
genom att sätta upp förbud. Det senare gör vi ofta daglig dags utan att tänka
på det, vissa saker får hunden leka med vissa saker inte leka med.
Det är då viktigt att förstå att i förbudssystemet också ligger en
ständig strävan hos hunden att testa om förbudet fortfarande gäller och
om husse/matte är beredda att hävda sin dominans. Denna ”kontroll”
från hunden sida kan komma när som helst och det gäller då att vara
konsekvent i sin förbudssättning. Genom vanlig uppfostran
och dressyr hävdar vi vår dominans, korta roliga pass – lydnad,
cirkuskonster, agility gör att hunden blir uppmärksam på
”ledaren” och får utlopp för sin förmåga till samarbete.
Du kan läsa vidare på min site om olika aktivitets tips som
passar sig bra för din havanais valp!